Dia Psalma

Jahapp, då var Falun avverkat. Dagen började med bussresan från Göteborg, som inte kändes lika lång som den faktiskt var, mycket tack vare ett gäng DVD:er och ett bra soundsystem. Vår busschaffis/ljudtekniker är skåning, med allt vad det innebär.  Bland annat ganska roande kommentarer om andra bilister. Det är osäkert om det gäller alla skåningar, men trevligt är det, oavsett. Resten av crewet är från Göteborg och Stockholm, så det blir en lagom blandning.

Väl framkomna till Falun gjorde vi det vi brukar göra; riggar upp, soundcheckar, tar det lugnt i logen (väldigt bra uppstyrd sådan, tack Falun) och väntar på att göra det vi gör bäst - spelar.

Men det är inte alltid saker och ting går som planerat. En halvtimme innan giget gick brandalarmet igång. Personen som skötte rökmaskinen var lite för trigger-happy, så istället för att spela fick vi lyssna på brandlarm och titta på uttråkade brandmän. Sen åkte dom och vi kunde äntligen sätta igång. Av någon anledning är Stipen ett fan av brandlarm, som synes:

Giget gick smärtfritt, utom för Pontus som gjorde en Van Damme-pose framför förstärkaren och antagligen kommer att ta upp tre platser i bussen imorgon.

Publiken var sådär trevlig som man är i Dalarna, och stod trofast kvar i väntan på det försenade giget. 

I skrivande stund sitter vi på hotellet och har det ganska trevligt. På bilden ser man hur Ztikkan (brutal basist), Johan (kedjerökande gitarr- och bastekniker), Michaela (merchsäljare och sträng turnéledare) och Pontus (seriöst störd strängbändare). Bilden togs av den tvångsmässigt fotande trumteknikern Jake, som hellre plåtar än hamnar på bild. 

Imorgon ska alla åtta personer knö in sig i bussen och bege sig till Kristianstad. Ni kan ju gå in på Eniro.se och se hur långt det är att köra. Själva vågar vi inte kolla, för då är det garanterat någon som backar ur och åker hem i stället.

Nädå, skämt åsido, turnén är kalas och alla är på sitt bästa humör. Och imorgon är det dags att krossa i Skåne. 

Tjo!

/Dia Psalma